Språket klarar av följande bildfunktioner (mer om det i dokumentationen):
* save
* slideshow
* display
* rotate
* flip
* scale
* bw
* addText
* watermark
* getDimensions
* getFilename
* convert

Och självklart klarar ImgPL av kontrollsatser (if, else if, else) och upprepningssatser (for, while), samt boolska värden, strängar, arrayer, range och tal.

Lite enkel bildhantering:

 
/*
A example program featuring simple image manipulations.
*/
smiley = Image.new("examples/smiley.png")
println << "Displaying a smiley!"
smiley.display()
println << "Rotating and displaying"
smiley.rotate(90)
smiley.display()
println << "Adding a text and displaying!"
smiley.watermark("Hello world!", 30, 30)
smiley.display()

Rekursivitet, mycket tjusigt:

/*
Example program featuring recursion, with the famous fibonnacci numbers!
*/
func fib(input)
    if input is 0 then
        return 0
    else if input is 1 then
        return 1
    return fib(input-1) + fib(input-2)
 
print << "Enter an number: "
get >> number
println << "The " + number + "th fibonnacci number is " + fib(number)

Fler exempel finns i mappen examples i paketet.

Kursen går ut på att implementera ett eget datorspråk, från grammatik till lexning och parsning. Det kan låta som en omöljig uppgift, då det tar organisationer lång tid att göra det samma, men faktum är att det inte var så svårt när man försått koncepten. Det blir ju inga högprestandaspråk givetvis, då de flesta som gått kursen har använt den RDparser som ingick som verktyg i kursen, och dessutom implemeterat språket med hjälp av Ruby. Kompilatorteknik läser vi senare. Kursen ger god insikt i vad som krävs för att göra ett programmeringsspråk, och hur man bär sig åt.

Dokumentation: Rapport, manual, grammatik och kod

Källkod: Image-Programming-Language.tar

Jag missuppfattade återigen vilka värden jag skulle använda. Vi är inte ute efter vektorn till grannen, utan den direkta kostnaden – raka spåret. Sen ska vi kolla vad denna granne har för vektor till slutnoden. Addera, krymp ner så långt det går, och vips har vi vår egen vektor till slutnoden. Jag tjänade utan tvekan på att låta uppgiften vila ett tag, så att logiska missöden som denna självdör.

private boolean bellmanFord() {
	/*
	 * Find the best way to node, by going through each neighbor.
	 * 
	 * B-F equation says dx(y) = minv {c(x,v) + dv(y) }
	 * where c(x,v) is the direct link cost from x to v
	 * and dv(y) is the neighbors(v) vector to y.
	 * 
	 * We use these values and add them together, and try
         * to lower this value as much as possible.
	 * The result will be our distance vector.
	 */
	boolean updated = false;
	for (int node = 0; node < graph.length; node++) {
		int cost = RouterSimulator.INFINITY;
		int costToNode = RouterSimulator.INFINITY;
		for (int neighbor: neighbors) {
			int costToNeighbor = directs[neighbor];
			int costFromNeighbor = graph[neighbor][node];
			costToNode = costToNeighbor + costFromNeighbor;
			if (node == myID) {
				// Ensure the cost to myself is 0
				cost = 0;
			}
			if (costToNode < cost) {
				cost = costToNode;
			}
		}
		if (graph[myID][node] != cost) {
			graph[myID][node] = cost;
			updated = true;
		}
	}
	return updated;
}

Svårare än så är det inte!

Fin dag vid sjön, och varmt är det. Mörten leker med våra flugor, men vi har inte fått upp någon riktig fisk än. Vännen tappade precis en pigg båge, som fick hjälp av en stock. Men annars har det varit sparsamt med vak, och fisken verkar hålla till djupare. Men inte heller nymfmete med haröra har funkat. Vad gör man nu? Antar att det bara är att nöta vidare.

Den andra läsperioden här på Innovativ Programmering på LiTH har vi ägnat uteslutande åt C++. Labbserie den första tiden och spelprogrammering den andra tiden. Spelidén är enkel, och programanpassad (sektionens logga är nämligen pacman, och ip-programmets logga är pacmanspöket). Dessa är våra spelfigurer. Spöken i olika färger och med olika många liv regnar ner från slumpad position, och pacman skjuter ner dem genom att styra i sidled och skjuta med mellanslag. Man ska få så många poäng som möjligt på så kort tid som möjligt.

Projektet har medfört goda kunskaper i objektorientering i C++ och i allmänhet, liksom grunder i spelprogrammeringslogik. Det fina med projektet var att det också gav mig (oss alla troligen) insikten att denna, från början till synes omöjliga uppgift, faktiskt kunde slutföras. Självförtroendet förökar sig exponentiellt med denna insikt. Projektet gav en 5:a i betyg.

För att kompilera och köra behövs förutom SDL även SDL_image och SDL_ttf. Packa upp arkivet och kör make i en terminal. Spelet är testat i Ubuntu 10.04, och vi har ingen aning om hur det funkar på annat håll.

Ladda ner Packman’s Revenge nu!

I en av kurserna i läsperiod 1 jobbade vi med att skapa en portfolio i python, dels givetvis som ett sätt att lära sig python, men också för att ha en plats att visa upp de projekt som vi gör här på Innovativ programmering. Tanken är alltså att portfolion ska hoppa upp på internet så småningom, och kunna fyllas till bredden med allt vi lär oss. Ännu så länge finns inte så mycket att visa upp, då vi bara är inne i 2:a läsperioden nu, men allt eftersom tiden går, kommer troligtvis portfolion att innehålla diverse olika projekt, med ett flertal olika språk och tekniker, och med allt högre kodkvalitét.

Portfolioprojektet är alltså skapat med hjälp av ett språk kallat python, och givetvis lite xHTML och CSS. De två sistnämnda teknikerna har jag koll på sedan tidigare liksom designbiten, men python var helt nytt. Portfolion består av två lager; datalager och presentationslager. Datalagret läser projekt från en CSV-fil, och behandlar denna data så att vi kan hämta den från presentationslagret. Presentationslagret hanterar användarens input, dvs vilken sida som ska laddas och sökning. Presentationslagret är konstruerat med ett microframework som kallas Flask. Tycka vad man vill om det, men kanske hade det varit värt besväret att använda mod-python och apache istället, med tanke på kompabilitet.

För att testköra portfolion på din egen dator behöver du således python och Flask installerat, och du behöver eventuellt  ändra ip-adress och port i  portfolio.py och slå ett hål i brandväggen.

Förvänta er inte att koden är felfri, det är som sagt det första och hittills enda projektet vi gjort!

Ladda ner portfolioprojektet!

Efter dessa veckor kan jag också konstatera att jag har valt absolut rätt utbildning. Det hjälper verkligen motivationen att utbildningen är inriktad på det man själv håller högt, dvs open source. Vi kommer huvudsakligen att använda Ubuntu när vi labbar, yey. Utbildningen är dessutom väldigt praktiskt lagd, vi kommer att sitta väldigt mycket vid datorerna och programmera, vilket ger oss väldigt bra skills på det som är viktigast när man kommer ut på företagen sen. Att utbildningen är praktiskt lagd innebär också att det blir mindre föreläsningar, vilket passar mig utmärkt.

Nu har vi inte tid att kladda här mer idag:p

Ses vi på IP i höst? Skicka ett fax med fälten nedan, nu!

Vi gick upp sent, och regnet öste ner utanför. Stannar kvar i stugan tills efter fika, då det äntligen lättar i molntecket och solen tittar fram. Full fart upp till Kräggån. Lika mycket vatten som igår, minst, men nu när vi kommer upp har myggen och diverse sländor börjat kläcka ganska friskt. Solen steker och luften är rejält fuktig efter regnet. När vi krånglar oss fram genom skog och grenar blir jag genast påmind av känslan när vi vandrade runt i regnskogen i Thailand för några år sedan. Underbart anser jag, som hatar alla temperaturer under tio grader.

Men Kräggån förblir inaktiv. Inga vak, och inga napp. Fiskar med nymfer och torrflugor. Vi höll till en liten bit norr om bron, och försökte komma så nära forsnacken som möjligt. Det står en dum tall i vägen. För att komma hit ut måste man korsa en liten ”biflod”, som ju inte är en flod utan en bäck där ån har tagit en extra omväg. Nåväl, att ta sig över var hyfsat enkelt när vi hittat rätt ställe. Men tyvärr visade det sig inte vara värt besväret, och vi vänder hem till middagen utan napp. Min teori, alternativt bortförklaring, är att vattnet är för strömt för vak. Det är helt enkelt inte värt besväret att simma ut från gömman och upp till ytan för en kläckares skull. Men varför tar de då inte nymfer?

Vi äter under en stekande sol. Som vanligt vid dylikt klimat, blåser ett åskväder upp sig på andra sidan Venjanssjön, och drar sig norrut. Timmy och jag smider planer. Vart ska vi åka härnäst? En liten skogstjärn, där förhoppningsvis en större kläckning kunde få fisken att vaka? Sagt och gjort, och vi bränner iväg mot Heveltjärn, som vi tror ser bra ut, åtminstone på kartan.  Nu visar det sig att den väg som skulle leda oss till sjön var en bäck, och att knalla genom sumpmarken i vadare var ingen av oss intresserade av. Ny titt på kartan, och resan fortsätter mot Oradtjärn (”Oradtjänn”, där orad betyder öring), som trevligt nog ligger placerad nära den stora vägen. Hade det inte varit för bommarna hade vi kunnat köra nästan hela vägen fram. Sjön ligger här:

N 60° 56.144′

E 13° 50.031′

Oradtjärn visar sig vara en mycket vacker och spegelblank sjö. Här finns goda möjligheter att svinga fluglinan, utan att klä naturen med flugor. Liksom på alla andra ställen i norvästra dalarna är även denna sjö smått översvämmad just nu. Om det inte vore för det skulle jag nog kunna tänka mig att man kan fiska effektivt här även utan vadare. Men inte idag.

Vi konstaterar att det var ju inte mycket till kläckning här när vi anländer. Vi försöker pallra oss iväg till den östra sidan av sjön, för att kunna få så mycket sol som möjligt. En översvämmad bäck satte stopp för den idén. Jag fiskar och Timmy latar sig. Här är fullt med grodor. Provar klinkhåmer, europa-12, myggkläckare, wooly bugger och ett par nymfer. Ingen reaktion. Några nattsländor kör förbi. En och annan mygga börjar kläcka, och allt fler börjar puttra omkring. Ovanligt stora myggor i trakterna i år förresten. Runt kl 22 konstaterar vi tre vak, som inte kan ha varit grodor. Timmy greppar spöt igen. Sen dött. Någon timme senare ytterligare några sporadiska vak, mest inne vid stränderna. De stora myggdamerna puttrar ut över vattnet, och hänger nästan helt stilla i flera minuter. Vad väntar de på? Så till sist lägger de sina ägg. Fisken tar ingen notis om det. Bara ett par sporadiska vak till.

Kylan gör sig påmind, och mörkret likaså. En lätt dimma seglar omkring över vattenytan på motsatt sida. Vi stannar så länge vi kan, och jag tror klockan hann bli 23:30 eller så innan vi gav upp.

Fiske är ju mer än bara fisk och gnällande rullar, det är upplevelsen i sig. Och man kan inte lyckas varje gång, vilket nu uppenbarligen är bevisat. Nu ska jag bara klara av slutprovet på matten, och hinna sälja bort moppen och cykeln, sen kommer jag smyga vidare bland åar och tjärnar i trakterna kring Venjan.

[Show as slideshow]

Efter gårdagens fail vid Vanån, tänkte vi spendera dagen vid Kräggån, vilket är ett mindre vatten. Vi har försökt läsa på innan, och det vi lyckats klura ut från the web är att i stort sett att jo, det finns fisk i modellerna harr och öring, och att de är små i formatet. Vi inspekterar kartan och finner en väg (vägen mot Kräggberget, sen till höger) som ser ut att ta oss nära vattnet. Parkerar gör man med fördel här:

N 60° 57.239′

E 13° 57.886′

När vi kommer ner till vattnet blir vi klart positivt överraskade. Här finns en fin bro, och en fin grillplats med vindskydd. En bit bort finns till och med ett dass. På vindskyddet sitter en skylt med buskapet ”minimimått för öring är 25 cm”. Det kan ju rimligen innebära att det finns större fisk än så!

Med andra ord har vi valt fel väg när vi rekat ån tidigare. När vi väl lyckats få tag i fiskekort (årskort, yey), drog vi direkt till ån!

Nu när vi är här är vattenståndet klart över det normala på grund av allt regnande, och det är rejäl fart på flödet. Det blir inte tal om att vada. Vi håller oss till de lite lugnare partierna, som förvisso också är djupare, eftersom våra nymfer inte skulle fungera i den snabba forsen. Vi går uppströms på södra sidan. Då och då stannar vi till vid luckorna i grenverket, och rollcastar upp våra nymfer. Nappindikatorn sitter nästan längst upp på tafsen. Det är rejält djupt här. Jag kör med harörenymf, och Timmy med en Killer Bug. Vissa förluster uppstår i kriget med grenarna, men mest för Timmys del. Vi går vidare uppåt tills vi kommer till en krök, och jag passar på att hänga på en Klinkhåmer. Inte för att det vakar, utan för att jag mycket mer gärna skulle vilja få någon fisk på torrt för en gångs skull.

Vi vänder hem för middag vid femtiden. Tillbaka runt halv sju.

Den här gången knallar vi nedströms längs den södra sidan. Här finns en riktigt mysig stig, men det går långt ifrån vattnet, så man missar luckorna. Vi håller oss nära vattnet, och slåss med natur och svett. Vi fiskar lite här och där. Nedanför bron är det strömt en sträcka, men om man besvärar sig med att gå nedströms kommer man återigen till lugnare vatten. Går man ännu längre ner finner man nog inget annat än forsränning ända ut till Venjanssjön. Längre uppströms än till kurvan gick vi inte den här gången, det var nog med motion som det var.

Vi börjar rollcasta riktigt bra, båda två. Jag kan skjuta iväg nästan lika mycket som om jag luftkastat, och oftast hamnar jag där jag vill. Timmy jobbar i kapp mig på den punkten. Att kunna underhandskasta är ett krav i den här ån, förutom på ett par ställen uppströms bron på norrsidan.

Den här dagen har vi inte sett ett enda tecken på liv från någon fisk över huvud taget. Fiskar vi med fel flugor? Skrämmer vi fisken? Troligen är det väl högvattnet som förstör. Vi ger självklart inte upp, utan i morgon är vi tillbaka, och då med lite bättre väder. Framåt eftermiddagen väntas solens existens, och kanske kan en kläckning vara på sin plats? Hoppas…

[Show as slideshow]